Brist på sömn, och dess konsekvenser

Goddag kära vänner, läsare, undersåtar, fiender, halvt bekanta och människor tillhörande liknande kategorier. Vad är dagens ämne? Om jag ska vara ärlig är det oerhört simpelt. Nästan så simpelt att det nästan saknar litterärt värde. Men men, fuck the rules, vem bryr sig. Ämnet som detta inlägg kan relateras till är min egna utmattning. För att förstå situationen måste jag förtydliga omständigheterna en aning.

Om man vill gå på en kårfest i Linköping måste man vänta i en kö en hel natt för att få biljetter. Detta är något jag sluppit fram till denna dag. Men även om jag ser mig själv som en extremt skicklig myglare, kunde inte ens jag ta mig ur denna situation. Nu sitter jag här, klockan sex på morgonen, i någon skrivsal på det världsberömda universitetet i den åtminstone adekvata staden Linköping, och väntar på att få ta mig härifrån. Efter detta väntar 3 stycken föreläsningar av varierande magnitud. Inte överdrivet taggad.

Självömkan är något jag oftast tar avstånd till. Men i ren och skär kondradiktion resonerar jag annorlunda när jag är trött. Visst, människor svälter, dör i krig, lever i misär. Detta är bara ett utplock av andra roliga omständigheter som kan utgöra ens vardag. Men just nu bryr jag mig inte. För nu är jag jävligt trött. Och plötsligt förlorar all slags empatikänsla som jag i alla fall påstår mig besitta, sin betydelse. 

Känskokallhet är A och O när man är utmattad.