Fast jag är likadan som alla andra. Halkar en gubbe på stan skrattar jag. Samma gubbe skrattar nog om jag halkar. Om en kille får en bitchslap på krogen skrattar jag. Han skulle även skratta om jag fick en. Fan, jag skrattar till och med om det är jag som får en bitchslap. Det är lite som ett "ge-och-ta"-förhållande mellan människor, även om det finns människor (t ex surkärringar) som väljer att stå utanför det samarbetet och istället bitcha loss så fort man har lite roligt. Och det är ju lite orättvist, eftersom jag sett dem dra lite på smilbanden när jag nekats en åktur med bussen pga ekonomiska brister. Det är andras misär som får oss att tänka "Det är ju jävligt bra att det inte är jag som råkar illa ut". En positiv vindpust i en storm.
Skadeglädje är den bästa glädjen. Speciellt när man är full.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar