Inadvekvat

Rubriken talar för sig själv. Kan man laga något som är förvisso inte är trasigt, men ändå inte fungerat? Och hur går man till väga? För det kan ju inte vara så här det ska vara. Eller?

Gosh, jag har gått med i attention whore-klubben. Gammelmorfar hade blivit rörd.

Men under detta tillstånd tänker jag inte ordentligt. Det som jag definierar som sunt förnuft är inget jag brukar gå efter. Intuition. Spontanitet. Fri vilja. Det är det här jag går efter.

Man skulle nästan kunna kalla mig en förespråkare av dadaism, som förvisso tar det lugnt med den språkliga biten. Spontant ska det vara. Men det har sina konsekvenser.

Jag har ofta ställt mig frågan, är det värt det? Är det värt att leva på detta vis, när det verkar resultera i endast missförstånd? Ja det är det. Man måste vara sann mot sig själv. Känsla ska alltid gå före förnuft. Annars blir livet grått och trist.

Innerst inne hoppas jag att så få människor som möjligt läser det här inlägget. För jag är en person som vantrivs med att visa mina svagheter.