The Birthday Chronicles

God morgon allesammans.

Efter ett relativt händelselöst nattpass på fabriken sitter jag vid mitt köksbord. Reflekterar. Kontemplerar. Kommunicerar med mitt inre. Med tanke på hur fruktansvärt bra jag är att bygga telekommunikationsutrustning så är detta inget större problem. Hur många pluppar du än har kommer jag alltid ha en mer än dig.

Men fan, nu är det dags att släppa den här lite provocerande tonen jag har! Det är ju faktiskt så att jag fyller år. 23 till och med. Ingen vidare spännande siffra när man tänker efter. Tidigare var ju varje år en milstolpe. När man var 15 fick man köra moped och knulla. När man var 16 fick man övningsköra. När man var 18 fick man gå ut på krogen. När man var 20 fick man köpa fett mycket sprit asså. Jag har nu insett att min nästa kroniska milstolpe jag kommer få i mitt liv kommer vara vid 65. Då får jag gratis inträde till Gröna Lund. Även på konsertkvällar. 

Och det här med presenterna ska vi inte ens gå in på. Som liten grabb kunde man stolt visa upp en ny Game Boy eller nån jävla robot eller nåt annat jävla skit. Som 15 moped, och kanske en stilettkniv om farsan var tillräckligt kriminell av sig. När man fyllde 18 kunde föräldrarna äntligen köpa sprit åt en utan att få dåligt samvete, eller varför inte en halvtaskig bil? Men vad blir det nu, i vuxen ålder? "Asså Lasse, kolla in den här nya dammsugaren jag fick av morsan. Den har tre olika sughastigheter, som din syrra HÄHÄHÄ". Jag tror de flesta hellre skulle glida runt på en moped än att hamna på sjukhus för att man fick spö av nån jävla Lasse.

Men nu ska jag inte vara så negativ! För om man sätter lite perspektiv på saken så blir ju det här med att fylla år ganska vackert egentligen. Man firar att man överlevt ett år till. Man har inte blivit överkörd av ett tåg. Man har inte råkat trassla in sig i ett vitt lakan och på något mystiskt vis hamnat i Harlem i New York. Livet är en hinderbana full med dödliga fällor, och jag bara springer sick-sack mellan dem. Ofta undrar jag om det handlar om tur eller skicklighet. Mycket talar för att det är det senare alternativet.

Det var det. Födelsedagen i ett nötskal. En snabb titt i backspegeln, men ändå gasen i botten framåt. Jag ser det inte som ännu ett år som har gått. Jag ser det som en godtycklig mängd visdom, som har fyllts på i en redan överfull... ehh... visdomsbägare? I alla fall, tack för er uppmärksamhet denna afton. Tänker avsluta med en länk till den häftigaste födelsedagslåten någonsin.

https://www.youtube.com/watch?v=apWKh3D9oVw

Må frid vara med er tills nästa blogginlägg.