God kväll kära läsare! Förut idag fick jag plötsligt en stark känsla. Det var känslan av frihet, känslan av lugn, känslan av harmoni som uppenbarade sig. Lite bakgrund: den senaste månaden har varit hektisk på alla sätt och vis. Egentligen inte så tung studiemässigt förrän mot slutet, men det har varit många bollar i luften. Nu kommer det låta som att jag har haft mycket seriösa projekt på G inom till exempel filantropiska syften men så är det verkligen inte! Ska jag vara ärlig är det väl mest att jag har varit ute och haft det roligt mycket den senaste månaden.
Grejen med en sådan hektisk period är att även om man har väldigt roligt så tappar man på något sätt nutidskänslan. På sätt och vis känner man hur man kastas från plats till plats, från dag till dag. Och helhetsintrycket är att man inte riktigt vet vad som händer. Man vet att man gillar det, men man har ingen aning vad det är som händer. Det är därför som man ändå får en otroligt skön känsla för sig när det är över. När man på något sätt kommer tillbaka till det verkliga livet.
Jag hade en ovanligt lugn tentaperiod denna gång, då jag för ovanlighetens skull bara hade en tenta, resten av kurserna jag läste examineras endast på laborationer. Sen att denna tenta var så oerhört svår att knappast jag eller någon av mina kamrater klarade den är ett ämne vi kan behandla någon annan gång. Detta ledde till att jag efter tentan hade några dagar för mig själv, då de flesta andra jag känner här nere antingen hade tentor kvar eller omtentor (själv är man swag och har inga omtentor). Och efter att jag landat efter den intensiva period vaknade jag i morse och bara kände harmoni. Jag såg solen stråla in i rummet, jag hörde fåglarna kvittra, och jag var inte bakfull. Jag packade nästan min väska direkt och drog till gymmet, och när jag kom hem lagade jag en fruktansvärt god middag (kan diskuteras).
Och det är mitt i allt som den här speciella känslan av harmoni inbefinner sig. Tänk er typ att det är krig i er hemort. Typ inbördeskrig av något slag. Istället för att delta i kriget så går du ner i källaren och chillar i två veckor till kriget är över. Sedan kliver du upp ur källaren, känner solens strålar mot kroppen, andas den friska luften, och packar gymväskan och går ner till stan som att inget hänt. Standard tanke, det här har väl alla tänkt någon gång? Kanske låter lite udda, men det är verkligen så det känns.
Men det är inte så att harmoni i livet förblir orubbad. För nu ska jag ner i källaren och laga cykeln. Så harmonin, jag säger farväl till dig. Jag är tacksam för den tid vi tillbringade tillsammans. Men denna tid är onekligen över, då cykel-lagande motverkar alla potentiell harmonisk inverkan man kan ha på livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar