Lärdomar.

Eftersom det nu har gått ett drygt halvår sedan mitt senaste inlägg kände jag pliktskyldigt nog att det var dags för ett till. Världen jublar. Vilket mirakel. Frälsaren är här, och han (observera, inte hen) skriver ett blogginlägg. #hybris.

Vad är syftet med detta inlägg då? Syftet är för närvarande okänt. Syften i allmänhet är gravt överskattade. Kanske. Men iallafall. Egentligen så borde jag byta namn på min blogg då jag inte jobbar som montör längre. Jag har nämligen sadlat om till samhällsparasit (även känt som student). Men det känns av någon anledning som att en överväldigande majoritet av mänskligheten skulle bli oerhört upprörda, så jag låter det vara. Jag är ju trots allt en man av folket.

Jag har även flyttat från den vackra handels och sjöfartsstaden Kumla till den större och likgiltigt charmiga Linköping. Jag får mig fortfarande ett gott skratt varje gång jag är inne i en affär och samtalar med kassören (eller kassörskan så jag inte får en wedgie av Gudrun Schyman), men jag kommer nog vänja mig. Det är ändå ganska skönt att jag är omgiven av en dialekt som uppmanar till skratt. Kan tänka mig att alla som flyttar till Närke istället får ångest. Men jag är stolt över mitt ursprung, respresentin' gnällbältet liksom.

Vad har jag lärt mig av denna tid hittills då? Kan göra en liten lista:

• tyskar tycker inte det är roligt med nazistskämt.
• om man skjutsar en stockholmare på cykeln i spöregn går bakhjulet sönder.
• om man försöker laga cykeln genom att hoppa på den i mitten av vägen får man hålla koll på om det kommer en bil.
• om man går runt och skämtar om att man kommer få ett poäng från godkänt på en mattetenta kommer man också få det.
• det är nice med muxar.
• jag kan fortfarande inte dricka tequila.

Det är nog allting jag har lärt mig. Känns väldigt värt pengarna jag lägger ner dock.

Inlägget känns komplett, nu får det fan räcka.

Adjö!