Den sanne samhällsparasiten- byråkraten

Vi har alla varit där. Suttit och väntat på arbetsförmedlingen för att svälja stoltheten och be vår kära stat om pengar. Ett sinande bankkonto är trots allt en sinande livskvalité i ett land som detta. Och då är det bara att ta skiten.

Den arbetslösa ses ofta (speciellt av rika människor) som en parasit i samhället.  Och så är ibland fallet. Men med risk för att låta naiv konstaterar jag följande: oftast är så inte fallet. Så länge viljan att bidra till samhället existerar är man inte en last. Samhället låter inte individen hjälpa till, och då är det ju samhället som bör stå till svars. Inte individen i sig.  Sedan är dock begreppet "samhällsparasit" inte ett uttryck som bör annulleras på grund av det jag nyss beskrev. För visst finns det parasiter i samhället. De döljer sig bara på höga positioner, mycket mindre uppenbara än den genomsnittlige besökaren på arbetsförmedlingen.

För enkelhetens skull kan vi skapa ett exempel. Han/hon får heta Kim Johansson (könsneutralitet tillämpad pga rädsla för brevbomber från FI), är 58 år gammal, och jobbar som suddigumsansvarig på Trollhättans kommun. Det Kim gör på dagarna är att observera huruvida suddigum bidrar till etnisk splittring i samhället. Resultatet av Kims arbete är en powerpointpresentation om halvåret för kommunens övriga tjänstemän.

Kim (som kallas "sudden" av sina likgiltigt imbecila arbetskamrater) tjänar 35000 brutto på sitt uppdrag. Kim får dessutom traktamente för tillställningar som "Årliga suddigumsmässan", "SpritQuizzet STHLM", och samtliga av Rolling Stones farvälturnéer. Kim brukar även ta kommunens American Express, när Kim köper sin dagliga stock snus. "Lite småslantar hit och dit", brukar Kim skrocka på någon av sina dagliga 17 kafferaster. Men Kims syreslösande existens har inte helt gått omvärlden förbi. Kim blev nämligen intervjuad av Uppdrag Granskning om Kim faktiskt fyller någon funktion i samhället. Då svarade Kim trött "Det vet jag inget om, det får du ta med min överordnade Robin Grusby, professor i skrivmateriel på Fridholmsskolan F-7".

Kim finns inte på riktigt. Men det finns såna som Kim. Och det är de som är de sanna samhällsparasiterna. De som bara tar från samhället och inte ens vill ge någonting tillbaka. Byråkrati i ett nötskal.

Lärdomar.

Eftersom det nu har gått ett drygt halvår sedan mitt senaste inlägg kände jag pliktskyldigt nog att det var dags för ett till. Världen jublar. Vilket mirakel. Frälsaren är här, och han (observera, inte hen) skriver ett blogginlägg. #hybris.

Vad är syftet med detta inlägg då? Syftet är för närvarande okänt. Syften i allmänhet är gravt överskattade. Kanske. Men iallafall. Egentligen så borde jag byta namn på min blogg då jag inte jobbar som montör längre. Jag har nämligen sadlat om till samhällsparasit (även känt som student). Men det känns av någon anledning som att en överväldigande majoritet av mänskligheten skulle bli oerhört upprörda, så jag låter det vara. Jag är ju trots allt en man av folket.

Jag har även flyttat från den vackra handels och sjöfartsstaden Kumla till den större och likgiltigt charmiga Linköping. Jag får mig fortfarande ett gott skratt varje gång jag är inne i en affär och samtalar med kassören (eller kassörskan så jag inte får en wedgie av Gudrun Schyman), men jag kommer nog vänja mig. Det är ändå ganska skönt att jag är omgiven av en dialekt som uppmanar till skratt. Kan tänka mig att alla som flyttar till Närke istället får ångest. Men jag är stolt över mitt ursprung, respresentin' gnällbältet liksom.

Vad har jag lärt mig av denna tid hittills då? Kan göra en liten lista:

• tyskar tycker inte det är roligt med nazistskämt.
• om man skjutsar en stockholmare på cykeln i spöregn går bakhjulet sönder.
• om man försöker laga cykeln genom att hoppa på den i mitten av vägen får man hålla koll på om det kommer en bil.
• om man går runt och skämtar om att man kommer få ett poäng från godkänt på en mattetenta kommer man också få det.
• det är nice med muxar.
• jag kan fortfarande inte dricka tequila.

Det är nog allting jag har lärt mig. Känns väldigt värt pengarna jag lägger ner dock.

Inlägget känns komplett, nu får det fan räcka.

Adjö!