lördag 19 maj 2012

Man bör leva som man lär.

Igår så var jag ute på krogen. Det var kul. Men det ska jag inte skriva om nu.

Många politiker lever inte som de förespråkar att man bör leva. Vänsterpartister har lyxjakter, miljöpartister kör jeepar, och moderater tar förtidspension. Är det rätt och riktigt? Nej!!!


Jag tänkte sätta upp lite tumregler som politiker bör följa:


  • Vänsterpartister får inte köpa lyxbilar.
  • Socialdemokrater måste vara med i facket.
  • Folkpartister får inte semestra till Ryssland.
  • Kristdemokrater får inte vara satanister.
  • Centerpartister får bara köpa svenskodlade varor.
  • Miljöpartister får bara köpa Icas miljökassar.
  • Moderater måste jobba när de har cancer.
  • Sverigedemokrater får inte äta kebab.
Skulle politiker följa dessa regler skulle samhället fungera hur bra som helst. 

// Politiskt medveten idiot stämplar ut

torsdag 17 maj 2012

En andlig dag i andlighetens tecken.

Jag läste igenom min gamla blogg häromdagen och insåg att sättet jag skrev på då var mycket bättre än hur jag skriver idag. Jag är lite för pretto numera, skriver om en massa seriösa grejer och håller på. Det ska man väl ändå inte göra? Människor som tar bloggare seriöst lär ju sakna någon slags vital gen. Iallafall, efter denna mirakulösa insikt ska jag nu återgå till att beskriva mina vardagliga situationer, spetsat med en rejäl dos av koncentrerat nonsens. Det är ju då det blir som bäst. I vanlig motsägelsefull anda har jag därmed gjort ett seriöst uttalande om att jag inte bör vara seriös. Lite som en kommunist som köper aktier, typ.

Det är molnigt ute, men jag är oerhört lycklig. Så lycklig att jag nästan spricker. "Varför denna lycka, din naiva optimistidiot?" frågar ni säkert alla vid det här laget. Omständigheterna kring min lycka skall jag offentliggöra för er alla här och nu: Jesus är min frälsare. Jag är dock inte ett dugg kristen, ändå är ändå han min frälsare. Hur kommer det sig? Oberoende av om han var gudomlig eller inte, så lyckades han övertyga en stor grupp människor att han for till himlen den 17:e Maj. Med mänsklighetens konservativa karaktär i anspråk innebär detta att vi, ca 2000 år senare, är befriade från gulagtjänst denna dag. Och kombinerat med att jag är ledig denna fredag adderat med den sedvanliga helgledigheten så är jag alltså ledig i 4 dagar. Helt sinnessjukt själsbefriande, med tanke på hur arbetsskygg jag varit denna vecka. Jesus: jag tror inte ett dugg på att du var Guds son (nu kanske ni tror att jag är jude, men jag tror inte på Gud heller). Men du är ändå min frälsare idag <3

En rejäl dos andlighet önskar jag er alla, denna underbara dag då vi slipper jobba. Kanske det var Jesus syfte? Han kanske var en oerhört skicklig födelsedagstrollkarl som uträttade "stordåd" för 2000 år sen, bara för att vi i framtiden skulle ha en ursäkt att slippa arbete? Isåfall vill jag önska dig all kredibilitet som finns i världen. Jesus, denna dag har du befriat mänskligheten.

Till alla kristna som läser detta: no offense jag tycker ni är sköna.

söndag 13 maj 2012

huuueeee

Problemet med att blogga är att hitta någonting att skriva om. För att ha en blogg med ett stort antal återkommande besökare så måste man dels ha en ständig output, men också skriva kvalitativa inlägg av ytterst hög kvalitet. Därav så måste man uppdatera mer eller mindre varje dag, och varje inlägg man skriver måste vara en liten kulturell revolution i sig. Annars så överlever man inte länge i bloggdjungeln.

Jag kan dock ärligt och uppriktigt säga att jag avskyr bloggar och bloggare lika mycket som jag avskyr Limp Bizkit. Det är bara en massa pretentiösa svin som tror att de är så jävla speciella när de lägger upp en bild på sitt morgonkaffe med något autofilter som de har i sin kamera-app på sin smartphone. Vissa dagar känner jag för att ta en spade, gräva en enorm grop, och sedan begrava alla Sveriges bloggare levande. Då skulle jag göra samhället en enorm tjänst.

Men vänta vad säger jag nu? Ska jag begrava alla bloggare? Ska jag begrava mig själv levande? HERRRRRRRRRRRRRRREGUD.

Vad trist :(

fredag 11 maj 2012

Goda tankar leder sällan till något gott.

God natt, vänner. Söker ni visdom? Då har ni kommit till rätt ställe! Det är vetenskapligt bevisat.

Nej, men om man ska vara en smula seriös för en gångs skull. Det senaste året har nog varit det mest förändrande i mitt liv, då jag gått från att vara en kallhjärtad kapitalist till att iallafall sträva efter att skapa en bättre och mer rättvis värld. Vi har det hur bra som helst i västvärlden. Men vi skulle kunna ha det hur bra som helst och ändå konsumera mindre. Om vi konsumerar mindre kan människor på andra håll konsumera mera. Våran konsumtion leder till att vi underhåller oss till döds, deras kan leda till att de faktiskt får överleva. Vi prioriterar småsaker (typ som att våra kylskåp ska ha facebook och GPS) framför andra människors överlevnad. Det känns ju jävligt... schysst.

Det är många av oss som går runt och är så jävla stolta över västvärlden, och vad vi har "åstadkommit". Men tro mig, om någon afrikansk stam hade snott alla världens resurser hade det varit dem som levt i överflöd och inte vi. Vi är inte ett dugg speciella. Det var bara vi som bröt isen- och startade allt det onda. Västlig dominans har existerat bra länge nu, och nu har man fått hela världen att tro att allting är rätt och riktigt. Det är fred och man har inga kolonier, och bla bla bla bla bla. Jag kan säga så här: vår "fred", vår "demokrati", vår "ekonomi", allt det här är bara världshistoriens största bortförklaring. Och det är ju ganska smart, faktiskt, att förslava hela världens population och få dem att tro att det är rättvisa som råder. Det är inte bara smart, det är genialt. Undrar vad det var för klyftig lustigkurre som hittade på det.

Men det borde inte handla om att vara smart. Det borde handla om att ha empati. Det borde handla om att skapa en bättre värld för oss alla. Varför slutar människor tänka med hjärtat för att övergå till att bara tänka med hjärnan? Är det något vi alla gör för eller senare? Kommer jag också bli känslokall när jag blir äldre?

Jag säger så här: jag lever hellre i en värld utan flatscreens än en värld där varje människa inte kan äta sig mätt. Och att det faktiskt är möjligt är ju bara skrattretande, det svälter människor i världen och vi låter de göra det. Bara för att vi vill kunna skriva "lagar en sjukt god kapitalistisk överkonsumtionslasagne" som statusuppdatering med hjälp av vårt kylskåps tangentbord.