Den eviga frågan om kulinarisk könsmoral.

...är nu löst, av ingen mindre än mig själv. Läs, och bli förtrollade av visdom.

God eftermiddag. Idag gjorde jag, som vanligt, flertalet genialiska uttalanden på jobbet. Och ett av dem blev jag riktigt nöjd med så det tänkte jag spinna vidare på här. Hör och häpna:

Ända sedan kvinnor fick rättigheter i början av 1900-talet så har det varit en ständig kamp för deras rättigheter. Och det är klart att män och kvinnor ska ha samma rättigheter, vi är ju trots allt båda olika sidor av samma mynt kan man säga. Men det finns ett problem: vi har inte samma biologiska rättigheter.

I Sverige så har männen en medellivslängd på 78 år, och kvinnorna på 83 år. Kvinnor lever alltså 5 år längre än män. Detta måste ju ändå ses som fubbigt som in i helvete. Livet är så kort, och man kommer aldrig hinna med allt man vill göra. Men kvinnor får 5 år mer av upplevelser och skojigheter än män. Orättvist? You bet!

Men jag har en lösning på denna orättvisa. Säg att vi har ett hushåll med en man och en kvinna. Mannen lagar mat/diskar varannan dag, kvinnan varannan dag, de är nämligen ett oerhört modernt par. Om vi antar att de träffades när de var 20 och att det tar en timme att laga mat/diska så spenderar mannen ca två år av sitt liv till att laga mat. Här kan vi göra ett arrangemang som skapar biologisk rättvisa: låt kvinnor laga all mat. Ni har trots allt 5 år mer än oss att leva, lagar ni mat/diskar i två år så kan ni glo på TV eller nåt de resterande tre. Således har vi skapat ett mer rättvist biologiskt system, och ni har fortfarande tre år mer än oss att leva.

Jag hoppas innerligt att Gudrun Schyman läser detta.