Kände att jag behövde en liten paus från det eviga plugget, så jag bestämde mig för att skriva några ord här. Regelbundna läsare av denna blogg bör veta vid det här laget att jag i min skrift endast behandlar ämnen av superlativ vitalitet. Jag väljer att fortsätta denna trend genom att även denna gång skriva om något som är oerhört viktigt. Nämligen tillit. Att kunna lita på andra människor. Men det är inte alltid så lätt, när man litat på för människor för många gånger och gång på gång blivit bedragen är det lätt att känna sig naiv- på ett löjeväckande sätt.
Förhoppningsvis har jag vid detta laget fångat er uppmärksamhet med hjälp av min utmärkta litterära retorik. Därmed har brödtexten nu uppfyllt sin funktion, och då är det dags att komma till kritan. På vilket sätt har vår eminenta protagonist blivit bedragen i sitt liv? Vad har fått honom att helt tappa tron om människans heder? Vad är det som har satt så djupa spår i denna stilige karls själ att han måste slösa sin dyrbara tid på att berätta om det? Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, det mest effektiva valet att dela med mig av mina förskräckliga upplevelser är därför att dela med mig av en bild, som beskriver den kakofoni jag har inom mig.
Det här, kära läsare, är en push-up bh. Vid ett snabbt ögonkast ser den faktiskt harmlös ut. Men de krafter detta plagg från helvetet besitter är hemska. Vi målar upp ett scenario: jag har träffat en tjej på krogen. Hon är inte speciellt vacker, hon är otroligt dryg, och hennes personlighet är ungefär lika djup som en fingerborg. Det här är alltså inte en tjej jag skulle vara intresserad av i vanliga fall. För att jag ska bli intresserad ska en kvinna besitta någon (gärna flera, alla=soulmate) av dessa kvaliteter:
- snygg
- tilltalande personlighet
- humor
- rik
Tjejen jag beskrev tidigare är alltså ingenting för mig. Men, jag råkar notera att hon har en väldigt välformad byst. Detta gör att hon ändå har en chans att komma in i min värld (trots bristen på uppfyllda kriterier), men då jag är väldigt berusad så beslutar jag mig för att hon passerar min rannsakan. Jag påbörjar då en process som innebär drinkköp, fjäsk, snälla ord, gulligull, muskeluppvisning etc. Detta leder till slut till att vi åker hem till mig för att ta en kopp kaffe.
Men jag börjar ana att någonting inte står rätt till. Och mina onda aningar förvandlas till verklighet när vi kommer till vad jag väljer att beskriva med det fruktansvärt bedrövliga amerikanska uttrycket "second base". Hon har en push-up bh. Och när den åker av så vet jag inte var hennes frukt tog vägen. Jag börjar ifrågasätta om deras existens någonsin varit ett faktum. Men nu är det redan försent. Det vore lite oartigt att be henne gå hem nu. Så jag håller god min, trots att det känns mer fel än någonsin. Jag känner mig smutsig, för hon har bedragit mig för att få av mina byxor. Hon har utnyttjat mig.
Vill förtydliga att denna historia är påhittad, men jag kände att den behövdes för att beskriva hur farligt det faktiskt kan vara att använda push-up bh. Den bygger bara upp en oändlig våg av misstänksamhet såväl som hat. Visst kan det tänkas vara en god idé för personlig vinning, men moralen i det är ju bara sinnessjukt låg. Det är som att sälja sin själ till djävulen. Hur ska vi kunna lita på varandra, när vi utger oss att vara annorlunda än vad vi faktiskt är? Varför kan vi inte bara vara ärliga, och spela med öppna kort? Jag tycker det är för jävligt att jag ska behöva gissa om en tjej har stora tuttar, man vet inte hur man ska tänka längre. Om man ser en välutrustad tjej på stan, ska man behöva tänka "Jag undrar om det jag ser verkligen är sant" då? Det känns väldigt krystat att man behöver gå runt och försöka lista ut om det man ser är en illusion eller inte.
Jag vill kunna se sanningen med mina egna ögon. Vill inte ni det?
