Ett nattligt inlägg.

"God kväll" är en ypperlig fras att börja ett inlägg på. Tyvärr är det inte kväll. Det är natt.

En människa av bristande intelligens och samhällsmedvetenhet skulle troligtvis konstatera "big fucking derp, vad gör bruuschan uppe mitt i natten?". Jag kan också tillägga att det inte finns något mer meningslöst än en kontring mot ett hypotetiskt uttalande, vilket är ett fullkomligt lämpligt skäl till att jag ska göra det här och nu. Ja, vad fan gör jag uppe i mitt i natten? Det är väldigt mainstream att vara uppe sent nuförtiden. Den hypotetiska frågan är alltså ungefär lika meningsfull som "tycker du om gröt?". Hur kan samhället främjas genom vetskapen av mina grötpreferenser? Det vet inte jag, och det vet heller inte du.

Jag kanske för en gång skull borde berika mitt inlägg med någon form av volym istället för meningslöst pladder. Så hör och häpna, här kommer någonting som ni aldrig har väntat på: kuriosa.

Kuriosa:

• det är natt
• jag skriver ett inlägg mitt i natten
• jag gillar inte gröt, det är äckligt
• gröt är inte ens gott med mandel i

Nu vet ni något nytt om mig, men jag vet inte något nytt om er. Är inte det lite orättvist? Okej, förlåt, årets understatement. Det är oerhört orättvist. Så dikta ihop nu, i rättvisans namn, ett mail till mig med byststorlek, eller annan nödvändig information för mitt välbefinnande. Samhället handlar om att ge och ta. Jag gav. Ni måste ge. Så jag kan ta.

//Idiot out.

Ett pretentiöst försök att vara pretentiös.

Tiden är inne. Det är dags. Elfte timmen har passerats. Grevens tid är ute. Frukten är skalad och redo att ätas. Bilen är tankad. Björn Ranelid har precis klivit ur från pizzaugnen.

Ibland är det svårt att sätta ton på hur man ska skriva. Den självgodhet som man uppnår genom pretentiöst språk är förvisso mycket tillfredsställande, men det gör också att man ibland förlorar sitt flyt när man skriver, vilket uppbådar för en krystad och fejkad litterär atmosfär. Samtidigt så får man chansen att hitta på några riktigt löjliga uttryck som man kan sitta och fnissa åt i några minuter efteråt. Det gäller att hitta balans. Men balans är tråkigt, och förutsebart. HOO-AH!

Brödtexten är avslutad, och ironiskt nog blev jag lite hungrig nu. Kanske ska äta en smörgås sen. Vi får helt enkelt se. Men nu känns det som det är dags att försöka få in något vettigt i den här texten, innan jag förlorat allt för många läsare på grund av pretentiöst trams. Ett tips dock, om ni inte tycker om pretentiöst trams så borde ni kanske inte läsa bloggar överhuvudtaget. Ett konstaterande som kommer från en person som vet absolut ingenting om bloggar. Det är lite som en dansk som tror att han kan prata rent!

Men nu, i detta stycke, ska jag komma till kritan! Jag ska faktiskt börja berätta om det jag hade tänkte berätta från början! Problemet är att jag aldrig riktigt vetat vad jag ska skriva om. Jag improviserar, i hopp om att jag ska hitta något intressant ämne längs vägen. Men ibland blir det svårt. Därför väljer jag att ta det enklaste att berätta om: dagens matlagning!

En hoppfylld ung man klev in i köket i sin lilla lägenhet. Rummet fylldes direkt av en stark, hjältemodig aura. Ty denna unge man är ingen vanlig man. Han har nämligen sitt ursprung i Hallsberg, tätorten som inte bara Gud, men också Allah, Buddha, Shiva, och Tom Cruise/Satan glömde. En skadad själ, helt enkelt, som söker kall, mening, knull, balans, pengar, roligheter, och empati i livet! Men denna dag hade han funnit hopp iallafall. Han skulle nämligen tillaga en utsökt måltid, för att avrunda en inte speciellt spännande dag.

maten blev jävligt äcklig, hej då.